Jag försover mig aldrig. Jag har aldrig gjort det i hela mitt liv. När jag gick på gymnasiet gjorde jag det med flit. Men jag har aldrig gjort det av misstag. Förrän i dag. 9.45 skulle jag vara på plats. Klockan ringde ej. Konstigt. Jag vet att jag ställde den igår eftersom jag var tvungen att ställa om den till en senare tid än jag normalt stiger upp. Hur som helst, mobiljävlen gjorde inte sitt jobb. Jag har nämligen inget minne av att jag stängt av den i sömnen eller liknande. Nej den vägrade helt och fullt bara sköta sin uppgift.
09.05 vaknar jag. Kollar på klockan och tror att jag drömmer. Jag är tvärkörd! 40 minuter innan jag ska öppna butiken. 20 minuter bara för att åka tunnelbana, 5 min gångväg både hit o dit. Det är en ekvation som bara inte går ihop. Jag slänger mig ur sängen, in i duschen, ut ur duschen innan jag ens vet om jag blivit blöt. Slänger på mig gårdagens kläder. Rafsar ihop håret i ngt som ska likna en frisyr. Sminkar mig hastigt och inser på vägen att jag ser ut som en clown från cirkus scott. Inte undra på att ungen mitt emot glodde så ögonen höll på att ploppa ut. Ingen vill köpa kläder av en clown. Det är inte trovärdigt.
Ger kattstackarn mat, springer till tunnelbanan. Fan, SL-kortet gick ut igår. Finns inte tid att köpa nytt. Fan, fan,fan. Jag är för feg för att planka. Ingen i luckan. Tur. Jag missar tåget. Får vänta 10 min på perrongen. Tåget går, jag kan andas ut. Väl framme. SL-kontroll. Jävla pissskit. Jag visar upp mitt kort som gick ut i går. Tyvärr var Sl-kontrollanten mer skärpt än jag och hade koll på dagens datum. Han kunde inte vänta på att ge mig böter. Jag skakar av ilska och försöker hjälpligt förklara situationen att jag försovit mig och inte hade tid att köpa ett nytt kort men hade för avsikt att göra den senare idag. Jag skulle minsann aldrig planka om det verkligen inte var kris. Han ger sig inte, han vill ringa min station o kolla om det var bemannat i luckan. Tiden tickar. Jag brinner inombords. Det slutar med att han vill att jag ska köpa en biljett. Icket. Jag vägrar. Aldrig att jag tänker betala 40 spänn när jag ska köpa ett nytt kort senare. Noway José! Jag ska köpa ett sl-kort!
-Då får du göra det nu!
Jag får stå i världens längsta kö på pressbyrån. Slänger åt kassörskan mitt kort. Kan man jobba saktare ? Med sl-kontrollanten i hasorna får jag mitt sl-kort. Ger honom en föraktfull blick och rusar med klapprande steg till vakten för att skriva in mig.
09.55 öppnar jag kassan. Händelserik timme den här morgonen. Jag ser ut som skit, mår skit och är sur hela dagen. Pissdag. Vid lunch tror jag att jag ska svimma. Då har jag ännu inte ätit sen i går. Frukosten är mitt viktigaste mål på dagen. Utan den är jag ingen. Inte mig själv i alla fall. Köper sushi och en 200 grams chokladkaka. Trycker i mig hela. Mår ännu sämre.
Jag gillar inte servicejobb. Jag gillar mitt kontor. Jag vill alltid vara där. Då kan man gömma sig bakom datorn och behöver inte se så där fräsch ut hela dagen.
Förra veckan blev jag misstagen för en make up artist. Det var en bra dag.
/ Greta Garbo
09.05 vaknar jag. Kollar på klockan och tror att jag drömmer. Jag är tvärkörd! 40 minuter innan jag ska öppna butiken. 20 minuter bara för att åka tunnelbana, 5 min gångväg både hit o dit. Det är en ekvation som bara inte går ihop. Jag slänger mig ur sängen, in i duschen, ut ur duschen innan jag ens vet om jag blivit blöt. Slänger på mig gårdagens kläder. Rafsar ihop håret i ngt som ska likna en frisyr. Sminkar mig hastigt och inser på vägen att jag ser ut som en clown från cirkus scott. Inte undra på att ungen mitt emot glodde så ögonen höll på att ploppa ut. Ingen vill köpa kläder av en clown. Det är inte trovärdigt.
Ger kattstackarn mat, springer till tunnelbanan. Fan, SL-kortet gick ut igår. Finns inte tid att köpa nytt. Fan, fan,fan. Jag är för feg för att planka. Ingen i luckan. Tur. Jag missar tåget. Får vänta 10 min på perrongen. Tåget går, jag kan andas ut. Väl framme. SL-kontroll. Jävla pissskit. Jag visar upp mitt kort som gick ut i går. Tyvärr var Sl-kontrollanten mer skärpt än jag och hade koll på dagens datum. Han kunde inte vänta på att ge mig böter. Jag skakar av ilska och försöker hjälpligt förklara situationen att jag försovit mig och inte hade tid att köpa ett nytt kort men hade för avsikt att göra den senare idag. Jag skulle minsann aldrig planka om det verkligen inte var kris. Han ger sig inte, han vill ringa min station o kolla om det var bemannat i luckan. Tiden tickar. Jag brinner inombords. Det slutar med att han vill att jag ska köpa en biljett. Icket. Jag vägrar. Aldrig att jag tänker betala 40 spänn när jag ska köpa ett nytt kort senare. Noway José! Jag ska köpa ett sl-kort!
-Då får du göra det nu!
Jag får stå i världens längsta kö på pressbyrån. Slänger åt kassörskan mitt kort. Kan man jobba saktare ? Med sl-kontrollanten i hasorna får jag mitt sl-kort. Ger honom en föraktfull blick och rusar med klapprande steg till vakten för att skriva in mig.
09.55 öppnar jag kassan. Händelserik timme den här morgonen. Jag ser ut som skit, mår skit och är sur hela dagen. Pissdag. Vid lunch tror jag att jag ska svimma. Då har jag ännu inte ätit sen i går. Frukosten är mitt viktigaste mål på dagen. Utan den är jag ingen. Inte mig själv i alla fall. Köper sushi och en 200 grams chokladkaka. Trycker i mig hela. Mår ännu sämre.
Jag gillar inte servicejobb. Jag gillar mitt kontor. Jag vill alltid vara där. Då kan man gömma sig bakom datorn och behöver inte se så där fräsch ut hela dagen.
Förra veckan blev jag misstagen för en make up artist. Det var en bra dag.
/ Greta Garbo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar