Tenta.
Där har vi ordet som sätter mig i obalans. På fredag är det dags igen att bli inslussad med ett hundratals smarta individer i en trång lokal för att kluddra ner på några enstaka papper vad man har lyckats komma i håg av en hel kurs på fem veckor.
Alla kommer att snegla på varandra och lägga upp sin lilla matsäck på bordet framför sig. Och en penna. Och kanske ett litet sudd. Sådär ja. Rulla tummarna tills tentan ligger där framför en och hånler. Haha, det här kommer du inte undan darling.
Alla kommer genast att börja skriva.Febrilt. Blyertspennorna kommer fara över de tomma arken och jag kommer att känna mig lite svettig i armhålorna. Tänk om man skulle få ha böckerna med sig. Jag skulle ha klarat det galant. Men det kommer vi inte få. Jag kommer i all nervositet dricka konstant ur min lilla medtagna vattenflaska. Tills min urinblåsa ropar hjälp jag trillar av pinn.
Dagarna innan är inte hysteriskt roliga heller. Plugg lika med isolering,lika med en massa snus och kaffe och en smygande prestationsångest. Och godis, en massa godis. Idag har jag redan stoppat in kilovis i hålet i huvudet. Jag ser mig själv som en vandrande airbag. Lika vit och härligt fladdrande rund. Snart kommer jag nog att spricka. Miljontals söta färglada smarties, lakritsfiskar och rinnande chocklad och vispgrädde kommer att ödelägga stockholms stad. Det kommer att bli en ny tsunami. Folk kommer att få klättra upp i träden och ta skydd i bunkrar eller fly landet.
Sen när löpsedlarna skriker ut vem som är skyldig till en av de största katastroferna i svensk historia, kan ju jag sitta där med betygsvaret på tentan och fundera över varför det var värt att klämma i sig ett helt års konsumtion av godis på bara en dag.
Åter till böckerna.
Ingrid Bergman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar